Till Kreta!

Inte vårt hotell hoppas jag..

Hoppas inte detta är vårt hotell

Svårt att stå emot när man upptäcker att en vecka på Kreta kostar mindre än en t-o-r tågbiljett t H:fors + en natt på hotell. Apollo har (hade) resor från Uleåborg med ospec. boende för 179€!!!  Endast flyg för 79€! Avgång fredagar kl .10.15. Perfekt dag, perfekt tid. Vi hade planerat åka till Lappland och ta en vecka med vandring och stugliv men ändrade oss. Vädret såg inte för lovande ut, svalt och mulet. På Kreta lovas det 20 grader varmare och SOL! Så det blir Kreta igen.. Nu lite spännande att se hurudant hotell vi får. Tror att vi blir positivt överraskade. Ni får läsa det snart. Kalimera!

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Okategoriserade

Comeback!

Hej ni som är kvar. Kom häromdan på att jag har en blogg någonstans. Som tur var hade jag sparat lösenordet och kom in hit igen. Under tiden läste jag gamla blogginlägg. Det var som att höra en bekant röst sedan en lång tid tillbaka. Oktober är en lång tid sedan. Läste och undrade varför jag inte skrivit oftare. Tror att svaret är att jag har komposterat. Det är ett uttryck jag lånar från en bok om skrivande. Kompostera funderingar är som att kompostera i allmänhet. Låta något ligga och jäsa. Förvandlas till nåt nyttigt.

Allt har sin tid.

1 kommentar

Filed under Okategoriserade

I dagens ÖT…

Offer för sin egen blåögdhet…

Fenomenet svenskar i klistret utomlands upphör inte att förvåna. Det senaste fallet är de två journalisterna som suttit fängslade i Etiopien sedan juli i fjol. Och det enda de gjort var att röra sig tillsammans med en gerillagrupp och utan riktiga dokument i krigszonen. Vilken bagatell, va? Gäller inte allemansrätten där?

Hur som haver fick äventyret ett lyckligt slut. Domen som löd på 11 år förvandlades till benådning, efter att svenska toppdiplomater gjort sitt allt och lyckats.

Frågan dyker upp: Hur naiv och blåögd skall man vara för att tro att Svea Rikes spelregler gäller också i Afrika? Livet är inte en picknick, speciellt inte i krigsdrabbade länder. Men begäret efter den stora nyheten, de rafflande reportaget skuffar antagligen alla förnuftiga tankar åt sidan.

Tv nyheterna den 11 september berättade att de frigivna firat på den svenska ambassaden i Addis Abeba med pilsner, Janssons frestelse och blåbärsmuffins. Detta innan de åkte till hemlig ort för att förbereda sig för återvändandet till svenssonlivet. De behövde vila upp sig, sades det. Om de tänkt efter före hade de inte behövt något av detta och dessa tankar hade aldrig tänkts.

 

Alla kan råka illa ut oförskyllt men det är en helt annan sak att göra något som man vet är fel och sedan bli fast. Genast börjar gnället och klagandet och man kräver sin rätt att bli frisläppt. Även om man står till näsborrarna i skiten man själv orsakat kräver man särbehandling. Var så god, ta risker men räkna med eventuella följder. En liten förmildrande omständighet är att de två nu uttalat sig i pressen och medgett att det var deras livs största misstag. Nu väntar vi bara på boken och filmen.

 

Jag gläds över det lyckliga slutet, tro inget annat. Men förvånas över dumheten att överhuvudtaget, i en krigszon, ta risker av de mått svenskarna gjorde. Och jag skakar på huvudet åt det resonemang som förts över hur hemskt det är att de hålls fångna. Vakna upp sveduna, livet är hemskt på många ställen i världen. Och inte är det alltid rättvist heller.

 

Skulle vara förvånad om motsvarande händer finländska journalister. För det första skulle dessa inte vara lika naiva. ”Så ni är gerillakrigare.. som tänker ta er över gränsen. Hmmm..intressant. Kan jag och min kollega få följa med?”

För det andra är vinterkrigsandan stark och de tillfångatagna skulle antagligen ta sig till friheten på ett eller annat sätt. Ifall de skulle råka vara Karlebybor skulle de förhandla sig till friheten mycket snart.

 

Om finländska journalister mot all förmodan skulle råka ut för samma sak, att tillbringa många månader i ett främmande lands häkte, utan information utifrån, skulle säkert den mest angelägna frågan, efter att de släppts fria och fått träffa sina landsmän vara följande: ”Har Jaro vunnit någon match? Är de kvar i ligan?”

 

 

Lämna en kommentar

Filed under Okategoriserade

Man blir ju bara så lessen…

Om att ta besvikelser.

Du har kanske varit med om detta, att det blev inte som du tänkt. Daten dök aldrig upp på nästa date, drömbilen såldes framför näsan på dig, jobbet gick till en annan mycket mindre kompetent än du. Saker som gör ont, som känns länge efteråt. Kanske just för att vi byggt upp så stora förväntningar. Det hör till livets hårda skola att vi får ta smällar. Du köpte en biljett till en bra plats till Britney Spears konserten och så kommer inte människan hit alls. Efter träget sökande hittar du en biljett (från en skum dealer som tar tre ggr mera betalt dessutom) till Amy Winehouse konsert och så berättar dina vänner att hon är död. Sådant tar på. Jag hade en smärtsam upplevelse igår.

Det är lördag morgon och klockan piper till några gånger medan det ännu är mörkt ute. Jag slår upp ögonen och tänker: Äntligen! Tassar ner en våning, kokar en liten men stark kopp kaffe. Lyfter ut hunden och in en stor väska. Varvar påklädning med kaffesmuttande. Onepieceunderstället, benskydd, strumpor. Tejp runt strumporna. Sista kaffeklunken och på med de stora, stoppade byxorna. Resten klär jag på sedan medan vi small- & peptalk´ar. Under tiden har en rufsig kvinna kommit ner från en varm säng, något irriterad på min tidiga lördag (understatement of the morning). Det är lugnt på gatorna och snart svänger jag in på ishallens parkering. Där tog den goda känslan slut. Utanför står några av spelkompisarna och ser snopna ut. ”Vår tur har inhiberats…” Nu vet jag hur det känns när din hundvalp rusar iväg över vägen och du hör bromsljus och ett ”slashhhh” innan den stora tystnaden. Jag vet hur det känns att stå på flygplatsen och höra ett utrop: ”Flyg nr 47 till Islamabad inhiberad för all framtid p.g.a. att flygplatsen bombats till snus.” Och du som har satsat alla dina besparingar på en riktig solsemester med all inclusive och tagit ut en månads ledighet. Jag vet nu hur det känns då… Vet du hur det kändes för mig? Jag som hade nyvässta skridskor till på köpet.

1 kommentar

Filed under Oa bloggar

Kan man skriva så här? Får man säga det?

Nu tänker jag högt för att reda ut tankarna. Jo, jag tänker ibland, även högt, men inte för ofta, det hämmar kreativiteten. Det handlar om att jag igår skrev en kolumn helt baserad på känslan jag fick efter att ha sett morgonnyheterna från Svt. Fick en idé och förverkligade den. Snabbt och i en anda som överraskade mig. En lite ilsken anda. Jag, som skrivit hundratals kolumner och varenda en är positiv och livsbejakande kom till den punkt då jag måste släppa ut lite tryck i tryck. Och det känns inte illa. Det kommer från hjärtat och handlar om gnällande svenskar.

Mailade den till ÖT nyss och få se om den tas in. Och hurudana följderna blir i så fall. Tror att det är bra för mig att skriva en annorlunda kolumn, bara det är äkta, som det är i detta fall.  Ifall den inte publiceras i tidningen litar jag på att:                  

                                                        redaktionen har omdömet att göra så,

kanske jag slipper en del följder då. (spontanrim)

Jag kan alltid publicera den här… och kommer att göra det.

Lämna en kommentar

Filed under Oa bloggar

Tystnaden som uppstår…

Som ni vet, de allra flesta av er, så blev jag morfar för andra gången i onsdags. Nu är vi uppe i fyra barnbarn, den äldste, Sakarias blir 2 år denna månad. Eftersom dottern som gjort mig till morfar måste ta det lugnt flera veckor innan har det blivit mycket tid med den färske storasystern som är 1 år 8 mån. Som morfar (och farfar) tycker jag att det är min uppgift att bekanta de små med samhället och vad den erbjuder. En av de bättre sakerna är cafeér. Och bibliotek.  Storasystern och jag är lika förtjusta i det förstnämnda och vi gör besök nu och då till vårt favoritställe.

Genast vi kommer in dit rusar hon till disken med glada utrop: Bullabullabulla! Mina gener helt tydligt. En saft-burk höjer lyckonivån ytterligare. Life is good! Vi sitter där, en förmiddagsstund och småpratar på vårt sätt. Hennes ordförråd är inte stort ännu men känslan hon lägger bakom orden är desto större. Där sitter vi, en liten blond gullig flicka och en långhårig, ibland skäggig, medelålders man i skinnjacka. Jag stiger upp, hämtar en påtår och då passar hon plötsligt på att ropa ut över hela cafeét efter mig: PAPPA!

Jo, det är vad hon kallar mig ibland… Moffa ibland men det är svårt att säga. Så pappa blir det.

När hennes hög-gravida mamma var med häromveckan fick samma ord ännu större genomslagskraft.  Jag kände blickarna, hörde tankarna: ”Ojdå! Han har en ung fru… Och ett så litet barn.. och ett till på kommande tydligen. Undrar varifrån han hämtat henne?” Medan jag rörde i koppen funderade jag frenetisk på ifall det är värt att klinga i koppen, harkla sig medan jag reser mig upp och ge ett kort meddelande:

”Bästa cafébesökare. Jag vill klargöra vissa saker. Jag är inte pappa till detta barn, jag är dess morfar. Den unga kvinnan som några av er eventuellt såg i förra veckan i vårt sällskap är barnets moder, min dotter. Tack… ni kan fortsätta.”

Jag lät bli. 

 

Lämna en kommentar

Filed under Oa bloggar

Denna fredags kolumn

Inventering

I morse, medan jag sträckte på mig i sängen gjorde jag en genomgång av mina tillgångar. Rekommenderar alla att göra en sådan. Man kan börja redan innan man stiger upp medan tanken klarnar och man gör sig redo för att möta utmaningarna som en ny dag för med sig. Ett papper och en penna gör det ännu mera konkret. Dela in pappret i två delar. Den ena sidan får ett + tecken överst och den andra ett – tecken.

Jag började med hälsan. Har jag hälsan? Ett definitivt ”Ja!”. Ser och hör, armar och ben fungerar, andningen likaså och hjärtat slår. Tarmarna sköter sig till belåtenhet. Är inte i toppskick men är på väg dit. Sover gott för det mesta, har aptit och känner att när jag stavgår, tränar i gym eller cyklar så orkar jag en hel del.

Har jag mat för dagen? O ja, mera än jag behöver. Bekymret är inte vad jag skall äta idag utan vad av allt detta ska jag äta? Ifall det skulle bli tomt i skåpen vilket inte hänt, har jag affärer nära mig. Där finns mera än nog av allt. När jag håller i ett paket med ägg slår mig ofta tanken: Tänk att jag kan köpa dessa för denna billiga peng. Hur svårt skulle det inte vara att tillverka dem själv?

Inventeringen fortsatte med om jag har ett hem och tak över huvudet? Ja! Varmt och dragfritt? Relativt, beror på årstid men, ja, för det mesta. Har jag en egen säng? Ja, och intill ligger en för mig viktig människa. Blir det kallt på min sida har jag bara att krypa över till hennes. Finns det rinnande vatten inne i huset? Ja! Till och med så mycket att jag kan spola ner det som kroppen tömmer ur sig med rent vatten. Och, hör och häpna: När jag duschade i morse kom det varmt vatten ur munstycket! Bara sådär, genom att vrida på en kran. Helt otroligt.

Har jag pengar? Jadå, det har jag. Aldrig har det varit helt tomt på kontot. Botten har skrapat i någon gång men skeppet har inte sjunkit. Å andra sidan har kontot aldrig varit fullt heller. Har inte råd att göra allt jag vill. Har råd att göra mycket av det jag vill och önskar.

Nu stiger jag upp ser jag saker som jag har gott av: kläder. Vilka av alla dessa plagg som trängs i min garderob skall jag välja idag? Deras funktion är inte bara att skydda kroppen för kyla eller sol och dölja nakenhet utan att signalera en personlighet. Därför har vi så många plagg och är så många personligheter.

Vid det självklara frukostbordet tänkter jag på dem jag har omkring mig. Familj och vänner, har jag det? Ett ja igen. Familjen finns dagligen runt mig, den växer och förökas med nya medlemmar. Jag upplever att jag har goda relationer till dem alla. Vet inte hur de känner det men jag är lyckligt naiv och tror att det är ömsesidigt. Har massor av bekanta som jag blir glad av att se, många riktiga vänner som jag kan gå på djupet med när vi träffas, dela våra liv en stund, tala om viktiga saker, ja jag har flera vänner än jag hinner umgås med så mycket som jag önskar jag kunde.

Vad handlar denna inventering om? Att jag, och troligen också du, har all orsak till att vara tacksam. Att upptäcka det vi har, det som vi alltför enkelt tar för en självklarhet.

2 kommentarer

Filed under Oa bloggar